Teckning: ”Mike Ness – Ball And Chain”.

För ett tag sedan frågade någon om jag kunde göra en teckning på Social Distortions sångare, Mike Ness. Idéen var inte dum, men det var ett tag sedan.

Men nu är tillfället här.

Det blev en intressant bild. Först tänkte jag göra den i svartvitt, men Mike Ness har så många tatueringar så jag beslutade mig för att göra den i färg. Tatueringarna tog lite tid att göra, ändå förenklade jag dom. Avslutningsvis valde jag att göra mikrofonssladden till kedja och kula. Taget från Social Distortions ”Ball And Chain”.

Bakgrunden blev röd, tyckte det skulle ge bilden skarphet. Vilket det gjorde.

Teckning: John Fogerty.

Dags för porträtt av en känd artist igen.

Den här gången är det dags för Creedence Clearwater Revivals legendariska sångare John Fogerty, som jag haft som idol i många år.

Det blev faktiskt två porträtt på honom, och en bild på en gammal ångbåt – eller ”steam roller” som amerikanerna säger.

Flanellskjortor är otroligt svåra att göra, särskilt om bilden är i svartvitt. Men jag tyckte att Fogerty skulle få samma behandling som Johnny Cash, Elvis Presley och Bob Dylan fick. Därför fick då bilden gå i hederlig svartvit stil. Ångbåten var rätt intressant att göra. Mycket detaljer och gråa nyanser.

Roligast att göra var faktiskt röken. Det är inte så svårt att göra heller. Allt man behöver är två nyanser av grått och en svart tuschpenna. Börja med att göra formen på röken, sedan tar man ljusare grå för att fylla i den översta delen av röken. Sen tar man mörkare grå och fyller det som är under det ljusgrå. Till sist fyller man i det svarta. Fyll gärna i ljus-och mörkgråa nyanser mitt i rökmolnet eftersom rök sväller ju upp.

Jag har även gömt tre sånger i bilden. Två är Creedence-låtar, den tredje är svårare – men jag ska ge en ledtråd: Det är en cover som släpptes i ett av Fogertys soloalbum efter Creedence upplösning. Det har något med båten, eller kryssningen att göra… Klarar ni av alla tre?

Jag är stolt och hedersam för att göra den här bilden. Det hjälper dessutom att lyssna på John Fogertys musik. Jag hoppas ni gillar denna.

Nu ska jag göra ett önskemål, men det får jag inte berätta om.

Teckning av Top Cats är en succé!

När jag fick en teckningsförfrågan av Top Cats blev jag riktigt glad. Jag tror jag spenderade en vecka att få till Torsbykatternas drag, instrument och stil. Särskilt på söndagen.

Så här blev resultatet!

Ni förstår nog varför det tog sån tid?

Alla detaljer och drag var ren precisionsarbete. Ståbasen till exempel var en riktig utmaning.

Jag visade bilden för sångaren Jon som tyckte den var fin. Sedan la jag upp bilden på Facebook, taggade gruppen och ”likes” började komma.

Som mest har jag fått 36 likes för Elvis-teckningen nyligen, men här uppstod det ett jordskred!

240 gillar teckningen av Top Cats!

Jag fattar inte att det är sant! Jag är rörd!

Tack alla snälla Facebookare som diggar denna bild.

 

Nu har det varit en del porträtt på senaste tiden, tycker nu att det är en bra tidpunkt för ett tvspelsmotiv igen. Porträtt är roliga men det är skönt med variation. Jag har nu påbörjat med en hyllningsbild till ett av mina favoritspel; Legend Of Zelda: A Link To The Past.

Teckning: Freddie Mercury.

Mer porträtt i musikens tecken!

Denna gång är det ett önskemål från en arbetskollega, nämligen hennes stora idol Freddie Mercury från Queen. Denna legendariska sångare hade en stark karisma och scennärvaro, vilket var intressant och kul att få till i bilden. Jag är mycket nöjd med denna teckning och det är min arbetskollega också. Hoppas ni gillar bilden!

Jag kommer att fortsätta i musikens tecken, för nu har jag fått ett speciellt önskemål. Top Cats har önskat en bild av dom och det känns hedersamt. Jag greppar pennorna och tar mig an den första kändisönskemålet någonsin!

Teckning: Loreen.

Loreen är årets vinnare i Melodifestivalen och hon förtjänar det helt klart. Med ”Euphoria” så har hon en bra chans i Baku!

Jag tänkte göra en hyllningsbild av henne – och så här blev då resultatet!

Det blev både ett porträtt och en bild på uppträdandet i Melodifestivalen.

Jag prövade de nya tuschpennorna som min sambo Malin gav mig i födelsedagspresent och fyllde i färgen i Loreens ansikte i närbilden – som är från omslaget av ”Euphoria”.

Utmaningen denna gång var att få till hennes hår i närbilden. Jag älskar omslaget till singeln så jag ville göra den rättvisa. Sedan är det ju bakgrunden under Loreens uppträdande som är väldigt mörk men ändå ger ett blått sken. Jag tänkte fläta in det i hennes hår i närbilden, så att det går från svart till det blå skenet. Jag tror jag har lyckats eftersom det här var en riktig utmaning.

Jag hoppas ni gillar bilden mycket, för det har en mäktig bild att göra, särskilt all färgläggning.

Teckning: Bob Dylan.

Tredje portättet på kort tid, denna gång är det dags för den legendariska folkssångaren Bob Dylan.

Bildens stora utmaning var utan tvekan Dylans rufsiga hår. Det var otroligt mycket arbete bakom, men jag lyckade till slut få lite volym i frissan. Munspelet var också svårt att få till men lite tålamod så gick det.

Jag hoppas att ni gillar den här bilden.

 

Nästa gång återvänder jag till tv-spelskonst, då jag ska ta mig an första bossen från klassiska Super Probotector.

Teckning: Hank Williams.

Mera porträtt!

Den här gången blev det ett svartvitt porträtt på den legendariska countryikonen Hank Williams. Hank var riktigt fotogenetisk, precis som han var lika duktig på att skriva sånger och sjunga dom.

Det som var utmaningen – var att få till Hanks speciella ansiktsdrag. Huvudformen tycker jag att jag fått till. Munnen och näsan var de svåraste sakerna att få till, men jag är nöjd faktiskt.

Jag har alltid velat göra ett porträtt på min absolut största musikaliska idol – och här är han.

Det har varit en heder och en ära att göra detta porträtt. Jag hoppas ni är lika nöjda med den som jag är.

 

Jag är inte färdig med porträtten riktigt än, nästa gång är det dags för Bob Dylan.

Rasistlåt på Spotify – det är inte ens Horton som sjunger. Fy fan.

Jag upptäckte en sak på Spotify idag och det gör mig förbannad.

Jag lyssnade på Johnny Horton och tänkte upptäckta fler sånger för jag älskar hans musik.

Överst på listan så står det en topplista på de mest populära sångerna. Men det är låten längst upp som fick mig att reagera.

Den låten hette (förlåt) ”Nigger Hatin” Me”. Jag har aldrig någonsin hört Horton – som var en fantastisk amerikansk historieberättar-sångare sjunga nåt rasistiskt. Jag lyssnade på låten och konstaterade att det INTE var han som sjöng. Det var Johnny Rebel – en fördomsfull rasistsångare.

Att de bakom samlingsskivan (inte den i bild) tog med fel låt i samlingen var klantigt. Men det som gör mig riktigt förbannad är dels att Spotfiy låter den här skitlåten vara där. Dels för att det svärtar ned Johnny Hortons goda namn. Det gör ont i mitt musikaliska hjärta.

Jag mailade Spotify att de ska ta bort låten omedelbart. Det här är ren och skär skandal.

Tio år efter Eddie Meduzas död, ett litet minne från en konsert 2001.

Eddie Meduza, eller Errol Norstedt som han egentligen hette, har varit död i tio år nu.

Denne galne och provocerande sångare hade – och har fortfarande delat en djup klyfta mellan hat och kärlek bland lyssnare.

Det finns inget mellanting – antingen gillar man eller så hatar man Meduza.

 

 

Jag hade faktiskt tur att få se honom uppträda några månader innan han dog.

Det var på ett värdshus i Rottneros, just utanför Sunne.

Det var väldigt trångt i värdshuset, det var folk från många kommuner därinne.

Förband var Clearwater Band (ett uselt Creedence-coverband) och Eilert Pilarm som hade sitt segertåg.

Eilert drog visserligen publik men det var inte honom folk kom att se.

När en liten, rätt så småknubbig Eddie Meduza stod på scenen så fick man verkligen kämpa för att få en plats.

Han var rätt sur för 11 september-dåden och räckte ett stort långfinger åt Usama Bin Laden.

Han sjöng sina mest klassiska sånger, mest från tiden på tidigt 1980-tal. (Mera Brännvin, Glasögonorm, Volvo osv.)

Han gjorde fula grimaser ganska ofta, precis som han gör på fotografier.

Nu kommer jag inte ihåg om han sjöng någon snusklåt, men Skinnet tror jag att han drog. (dålig ordvits)

Det var en konsert som väl värd att gå på. Vilket tryck det var i värdshuset. En liten bonus var att jag faktiskt såg Hjalle & Heavy i publiken den dagen.

Jag kommer inte ihåg hur mycket folk som såg Eddie Meduza men det var fullt hus.

Att en tidigare dansbandsmusiker har blivit svensk musiks rövhål är rätt fascinerande på ett sätt.

Trots jag lyssnar på musiken så håller jag inte med hans texter.

Hur än det är, så sjöng han faktiskt skit om allt och alla – till och med sig själv.

Till dagen han dog. Jag minns att jag surfade på nätet och läste att han var död.

Först trodde jag att det var ett skämt igen eftersom det stod för många år sen att han hade hängt sig – i ena armen.

Men den här gången var det sant.

Meduza var skuldsatt upp över öronen – och med stor ironi – så sålde hans samlingsskiva ”Just Like A Eagle” riktigt bra. Den hamnade till och med på topplistan av Sveriges mest sålda skivor.

Nu kommer det ironiska. Bert Karlsson, som Eddie Meduza sjöng mycket skit om – lanserade skivan.

Idag är Eddie Meduza minst lika populär under sin levnadstid, om inte större.

Många snusklåtar från hans kassettbandsperiod hamnar på samlingsskivor och dessutom släpptes i stort sett alla kassettbandlåtarna han gjorde i en hel drös CD-skivor.

Nu har det alltså gått tio år sedan Eddie Meduza dog.

Dessa låtar, som Runke Ball, Sug Mig Mina Drängar eller Jag Har En Stor Kuk – det krävs en riktig idiot för att skriva såna texter.

Så idiotiskt att det är rätt genialt.

Men han sjöng också ”normala” sånger bredvid alla sånger om knullande, brännvin och galenskap.

En sån här artist kommer aldrig igen – han var en artist som gick sin egen väg fast den var skitig.

Vila i frid Eddie Meduza.

Årets bästa låtar 2011: Sätrapôjk berättar.

Året har nått sitt slut, och då passar jag faktiskt på att sätta ihop en 11-toppslista av de bästa låtarna i år.

Innan jag tar upp elva-topplistan så nämner jag två bubblare, och de är Melodifestival-deltagare:

  • E” Det Fel På Mej med Linda Bengtzing får mig att tralla en del. Oh My God med The Moniker får mig riktigt glad. De är väl värda att nämnas, men de räcker inte riktigt ända fram.

Nu är det då dags! Mian elva favoritlåtar 2011, från plats 11 till plats 1 – med motiveringar:

  • 11. Leaving Home – Nicke Borg. Backyard Babies sångare debuterar i Melodifestivalen och slår till med den bästa låten tycker jag i årets festival. Nickes stämningsfulla och riviga röst passar så grymt bra här.
  • 10. Judas – Lady Gaga. Refrängen i sången är mycket bra. Gaga visar även i de mest rödsvarta sånger att hon sjunger gudomligt bra.
  • 9. Part Of Me – Sanna Nielsen. Sanna floppade i årets Medodifestvial för mig, men hon har gjort en annan sång från årets album. Hade hon tagit denna låt så hade Eric Saade sett upp. Hör på hennes stämma i refrängen. Jag ryser kärleksfyllt.
  • 8. Jag kommer – Veronica Maggio. Först avskydde jag låten men den har vuxit sig starkare. Det är nog en jättebra balans med den snabba takten, gitarr-riffen, texten och framför allt Maggios röst som gör så att låten stämmer. Hade nån av dessa faktorer tagits bort hade låten inte varit lika bra. Tro mig.

Veronica Maggio. ”Jag Kommer” är årets åttonde bästa låt enligt Sätrapôjk.

  • 7. Born This Way – Lady Gaga. Debutlåten från Gagas nya skiva är bara ett smakprov på hur bra hennes album är. Slagkraftig text, härlig stämning och riktigt förstärkande för självförtroendet.
  • 6. Just A Kiss – Lady Antebellum. Så lugn, så kärleksfull. Den doftar lite country, en del mjuk pop och har mycket själ.
  • 5. Party In My Head – September. Hennes framgång fortsätter. Jag har höjt ljudet många gånger varje gång den här låten spelas i radio. Den skriker PARTY!
  • 4. The Edge Of Glory – Lady Gaga. Mer Gaga? Ja! Det här är en modern popklassiker med en grym refräng, härliga beats och ett underbart saxofonsolo. Jag har sjungit en hel del gånger till refrängen.
  • 3. When We Stand Together – Nickelback. De råa Nickelback har imponerat på mig i några år. Här sparar de inte på trumslagen och Chad Kroegers starka sångröst är en av mina favoriter inom modern tid.
  • 2. Heartache – Top Cats. Rockabillybandet från Torsby – ja, de är från samma hemstad som jag – har fått en riktig flygtur i år. Efter deras framgångsrika uppträdande på Talang så har de vuxit till sig ännu större. Deras skiva med samma titelspår har blivit en storsäljare. Låten? Den bästa rockabillylåten på många, många år. Herr Kleppenes sångröst är bättre än någonsin. Nästa år ska de delta i Melodifestivalen!

Top Cats. Deras ”Heartache” är årets bästa svenska låt och visar att de är en grupp att räkna med på allvar!

Årets bästa låt? Jo det är:

  • 1. Hair – Lady Gaga. Fjärde låten med Lady Gaga på listan! Men varför har jag valt denna låt till årets bästa? Många av hennes låtar från ”Born This Way” är guldkorn och egentligen skulle jag ha valt vilken som helst men ”Hair” vinner på grund av här visar hon att hon är en outstanding sångerska på riktigt! Min ryggmärg ryser när hon tar i refrängen. Det bästa är ändå att låten växer för varje dag, precis som – hår…

Lady Gaga har fyra låtar på Sätrapôjks 11-topplista av årets bästa låtar. ”Hair” är årets bästa låt tycker Jerry.

Jag har satt ihop en lista på Spotify, inklusive de två bubblarna och dessutom i rätt ordning.

Vilka har ni valt till årets bästa låtar?

Tidigare äldre inlägg

Kalendern

juni 2012
m ti o to f l s
« Maj    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 402 other followers