Sätrapôjk

Saw – sju filmer med tortyr, smärta och en ilsken Jigsaw: Sätrapôjks funderingar. (innehåller spoilers)

18 Sep 2011 2 kommentarer

av satrapojk i Film Etiketter:Freddy Krueger, friday the 13th, jigsaw, saw

Detta inlägg innehåller spoilers. Har du inte sett filmerna och vill inte veta något i förväg – läs inte detta. Det får du göra visserligen, men säg inte att jag inte varnade dig.

Första filmen i serien är en mästerlig thriller med ett oväntat slut

Första gången jag såg den första filmen i serien – Saw – tyckte jag att den var en mästerligt gjord thriller.

Två män fastkedjade i ett sunkigt badrum med ett lik i mitten av rummet har en viss tid på sig att försöka finna en väg ut innan tiden tar slut. Det visar sig vara en test för deras onda andar, lögner och själviskhet.

Det som gjorde Saw spännande är att den är klurigt gjord. Det finns en lösning och även ett syfte med de ledtrådar som mördaren Jigsaw ger sina offer – och oss tittare.

Slutet blev så spännande och smärtsamt att man trodde på ett sätt att det skulle bli klichéartat. Men det hade ett äss i rockärmen kvar. Den sista delen av slutet var så otroligt genialt att jag inte kunde tro det. Att liket i rummet reser sig och stänger in Adam i rummet med den döda Zepp och doktor Gordons avsågade fot var det som gjorde hela filmen.

Jag tycker fortfarande att första filmen är ett mästerverk för den är inte lika våldsam som många av uppföljarna är. Men det är den finslipade och nogranna intelligensen som Saw har som gör den så bra. Att skådespelare som Cary Elwes och Danny Glover är med gör inte filmen sämre.

Dödliga fällor som kräver uppoffringar

Syftet med många fällor som Jigsaw gillrar för sina fångar/offer – är att de måste sona för deras synder. Göra en uppoffring som att dra ur tänder, hugga av händer och till och med offra andra personer för att rädda sitt eget skinn. Oftast går de på tid och har även ett hinder som gör uppgiften ännu svårare.

Amanda med en av filmseriens mest kända och otäckaste fällor: Omvända björnfällan som slår utåt istället för att stänga sig.

Uppföljare

Det var inte direkt oväntat, men det skulle komma en uppföljare till Saw. I Saw II fångas Jigsaw av polisen Mattews, men dock upptäcker Mattews att hans son tillsammans med en massa folk är instängd någonstans i en byggnad fyllt med Jigsaws mardrömsrika fällor. Det är  den bästa uppföljaren eftersom den också är väldigt smart gjord. Fällorna är så kluriga att man blir imponerad trots våldsamheterna. Däremot saknar Saw II originalets skarphet och mästerliga spänning. Men det är helt klart en bra uppföljare.

Sen kom det fem uppföljare till.

Våldet överstiger klurigheten i alla dessa fällor

Det dröjde inte länge tills Saw III kom, och här vände serien rejält. Det blev så brutalt våldsamt att man höll på att spy. Jag som är van att se skräckfilmer och gore-filmer fick ont i magen av Saw III och många av uppföljarna efteråt. Våldet var så överdrivet och överspeglade föregångarnas klurighet totalt. Jigsaw dör i slutet av del tre, men lämnar ändå en hel del frågor efter sig. Saw III är visserligen en intressant uppföljare men otroligt mycket svagare än sina föregångare. Där borde serien ha slutat.

Mer uppföljare med samma sak igen – är det egentligen nödvändigt?

Men det gjorde det inte. Trots att Jigsaw var dör fortsatte alla fällor med våld, tortyr och död. Saw IV var ännu svagare eftersom dess story var svagt och det började att tappa fäste i fantasin av alla fällor. Däremot får man ju svar på många saker, som varför Jigsaw började med alla dessa fällor. Uppföljarna kom varje år. Saw V följdes av Saw VI. Jag minns inte så värst mycket av dom egentligen förutom då att några pusselbitar föll på plats:

•  Vad det stod i brevet som Amanda fick i Saw III, och vem som la dit den.
• Varför polisen Hoffman började ta över Jigsaws skräckvälde.
• Lite mer kännedom om änkan Jill Tuck.

Det är såna saker som fick mig att vilja se uppföljarna. För att få svar. Det är då så jävla synd att upplägget av fällor och våld går på repeat. Men det fanns en sak jag ville ha reda på i varje film som kom: Vad hände med doktor Gordon? Han sågade ju av sin fot i originalet och tog sig ut ur rummet.

Det skulle dröja sex år, till den sista filmen Saw 3D – The Final Chapter för att få svar. Saw 3D är dock en lite mer intressant film än de flesta delarna för här kändes det mer genomarbetat och lite mer klokt. Men det var fortfarande överdrivet våld och här var blodet jävligt fult. Rosa?

Äntligen tog serien slut. Det hade gått för långt. Jag hade faktiskt velat ha slut på serien sedan Saw III.

Jigsaw: 2000-talets svar på Freddy Krueger och Jason Voorhees

 Jigsaw – mannen med sinne för tortyr och har hög intellekt. Bra spelad av Tobin Bell.

Vad vore Saw-filmerna utan sin skurk? John Kramer – Jigsaw – är så otroligt smart att han har tänkt ut allt. Precis allt som hände när han levde och vad skulle hända när han var död. Med sin hesa röst och döda blick var han en modern skräckfilmsfigur. Trots att han aldrig någonsin dödat någon. Det är ju fångarna som dödar sig själva. Enligt honom. Tobin Bell har blivit 2000-talets svar på Robert Englund (Freddy Krueger) och hamnat bland de klassiska skräckfigurerna.

Dock är egentligen inte Saw-filmerna skräckfilmer. De är brutala thrillers med komplexa historier.

Estetik, clowndockor och underliga posters

Marknadsförningen av Saw har varit minst sagt viktig för seriens överlevnad. Saw II hade två förruttnande fingrar som föreställer siffran två, Saw IV hade Jisgaws döda huvud på en våg och Saw VI hade en bild på en av de märkligaste fällorna: Karusellen.

Den där röda snurran på karusellen finns på den där äckliga clowndockan som kommer på cykel. Skrattet får mig att rysa.

Det började så bra och slutade med en bitter avsmak

Hur kunde det gå så snett egentligen? Eller snett är väl fel ord att skriva. Men det faktum består är att jag älskar första Saw så mycket att jag kan se den så många gånger och fortsätta beundra dess intelligens.

Saw-filmerna är 2000-talets svar på Friday The 13th-filmerna.

Jag älskar visserligen filmerna med Jason Voorhees men det finns en stark likhet med de två filmserierna. Det blir samma sak om och om igen att det står och trampar vatten. Ingen originalitet liksom. Det är fruktansvärt synd. Jag kanske uppskattar Jigsaws sju filmer mer i framtiden, vem vet? Jag växte upp med Jasons filmer att jag tycker de är kult idag, vilket jag tror många unga som uppskattar Saw-filmerna gör om sisådär tjugo år.

  ” – Hur i helvete hamnade jag här? Vem fan var gubben som sköt sig?”

Med detta sagt, är Saw-filmerna en lång rad våldsamma tortyrfilmer med en komplex touch. Men det är en film som ska ses anser jag – originalet.

Den är värd all publicitet den kan få – skit i uppföljarna. Tja, tvåan kan vara sevärd men absolut inte resten.

Jag avslutar det hela med Saws klassiska filmtema – för den är ganska kraftig.

Skrivet av Jerry Olsson efter att ha sett Saw 3D – The Final Chapter.