Sätrapôjk

Sätrapôjks tio frågor till Lania!

26 Sep 2011 6 kommentarer

av satrapojk i Intervju, Tv-spel Etiketter:Anna "Lania", intervju

Tredje intervjun är en riktig höjdare. Det här har varit en ära att få göra.

Den här gången har jag intervjuat spelsveriges bästa expert inom RPG – Anna ”Lania” Sladö.

Hennes svar är helt fantastiska.

Så här löd intervjun:

1. Viket var ditt första RPG?
Det beror lite på hur man ser det. Jag skulle kunna klassa Ocarina of Time som mitt första (äventyrs)rollspel, men ett mer renodlat rollspel skulle vara Final Fantasy VII.

2. Hur länge har du spelat tv-spel?
Nästan så länge jag kan minnas. Jag och min bror fick inte spela så mycket TV-spel när vi var små så jag spelade så mycket jag kunde hos andra. Jag har två kusiner som hade en NES och varje gång vi träffades satt vi i timmar och försökte klå Super Mario Bros 1 och 3. Jag älskade de stunderna. Hade också en kompis som bodde granne med min mormor och morfar, hon hade också lyxen att äga en NES. Jag minns att jag var sju år och vi satt och spelade första Zelda. Du kan ju tänka dig hur det såg ut. Vi fattade ingenting, kunde inte engelska och det var… svårt. Minns även Castlevania och hur jag kom till fladdermusbossen. Hade också en dagmamma som jag gick till efter skolan, vars son lät mig låna hans Game & Watch. Jag älskade det och satt med det tills det var dags att åka hem. En barndomsvän som jag bodde granne med hade en MegaDrive långt innan vi fick den konsolen och där spelade vi Street Fighter, Sonic och Ecco the Dolphin. Ah, dessa minnen. ^^

3. Vad krävs för att ett RPG ska vara bra?
Rent krasst så skulle jag kunna säga story, men eftersom ett RPG inte är en bok där du kan använda din egna fantasi, så är det mycket annat som spelar roll också. Berättelsen är förstås A och O, utan ett vettigt manus och karaktärer man känner för så blir det ju inte roligt. Dessutom måste världens stämning byggas upp med ett bra soundtrack. Musiken ska väcka känslor, helt enkelt vara av den kalibern att man inte kan hindra sig själv från att nynna på låtarna i duschen. Melodier som gör en tårögd, ger en rysningar, framkallar minnen. Musiken är oumbärlig för ett bra rollspel!
Jag är inte en särskilt stor grafiknörd, jag tycker inte att grafik är det viktigaste i spel. Självklart spelar design och känsla in, men det behöver inte vara det senaste i vad som är tekniskt möjligt för att jag ska bli intresserad. Så, för att summera, ett bra rollspel kräver en duktig dos av lite av varje. Ingen del ska egentligen gå helt försummad även om man kan förlåta småsaker. Berättelse, karaktärer, musik, grafik skulle mitt korta svar bli.

4. RPG:n har många färgstarka figurer, och en del karaktärer berör en mycket. Finns det någon spelkaraktär som berört dig mycket, och varför?
Självklart. Det finns många karaktärer som jag har brytt mig om genom åren, både huvudkaraktärer och sådana som inte är spelbara. Några exempel skulle kunna vara:
1) Alicia och Welkin från Valkyria Chronicles. Jag tycker att de så fantastiskt snälla och ödmjuka, Welkin tilltalar mig verkligen med sina djupt nördiga drag. De kompletterar varandra otroligt bra och är ett radarpar att minnas.
2) Jowy från Suikoden 2. Ingen karaktär man spelar mycket med, men som ändå har en stor betydelse för berättelsen. Det är svårt att förstå hans val genom spelets gång, han är en komplicerad karaktär som lämnar spelaren perplex. Det finns mycket smärta i minnet av honom, men jag tycker inte mindre om honom för det.
3) Virginia från Wild ARMs 3. En ung vagabond som leder en grupp med män genom en sargad vildmark. Inte utmanat klädd, snabbtänkt, bestämd, men ändå med en sårbar sida. Jag tycker om henne. Skulle vilja påstå att hon är en bättre förebild än t ex Lightning från FF XIII.
4) Zack från Crisis Core FF VII, cool med ett snällt hjärta. Det var en ganska kort tid vi fick tillsammans, men jag blev ändå otroligt berörd av vårt möte. När spelet hade tagit slut var jag i ett slags chocktillstånd i ett par dagar efteråt. Sånt känns.
5) Meredy från Tales of Eternia. Hon gjorde mig så lycklig med sina glada utrop och positiva syn på livet. Det var helt omöjligt att inte sitta och le som ett fån så fort hon öppnade munnen. Vilken härlig virrpanna hon är!

 Welkin och Alicia från Valkyria Chronicles. Just den här bilden är från animén med samma namn.

5. Vilken är den bästa rollspelskonsolen någonsin, tycker du?
Oj! Lite svårt. Här vill väl de flesta läsarna att jag ska svara SNES, vilket kan vara sant baserat på konsolens många klassiska och odödliga rollspel. Men jag hade aldrig turen att äga den, så jag känner att jag egentligen inte kan ha den åsikten. Så, lotten kommer förmodligen att falla på PlayStation eller PlayStation 2. Det är ganska maffiga spelbibliotek de kan demonstrera, även om PSP:n inte ligger långt bakom. Men egentligen skulle jag kunna säga Wii, enbart pga Xenoblade Chronicles. ;P Fast då lär jag väl få hatmail…

6. Finns det något spel du ångrat att ha spelat överhuvudtaget?
Nej, det kan jag nog inte säga att det finns. Även sunkiga spel som t ex Magna Carta och Unlimited SaGa, (som jag förstås inte spelat klart pga den enorma plågan det skulle innebära), kan jag känna har ett värde. Jag har upplevt att de suger, riktigt rejält dessutom. Den kunskapen är ju bra att ha.

7. Många tycker om spel som gjordes förr och en del spelar helst nya spel. ”Det var bättre förr” – är det en myt eller sanning?
Det finns spel som alltid kommer att vara bra, pga flera orsaker. Chrono Trigger är ett praktexempel, just för att det var så före sin tid (tillsammans med Secret of Mana) när det gällde stridernas utförande. I jämförelse med Dragon Quest, Phantasy Star och Final Fantasy så var ju det en mycket mer levande upplevelse. För mig är det ett sånt spel som aldrig kommer gå ur tiden, och som man alltid kommer njuta av när man spelar om det.
Tittar man på en stor serie som Final Fantasy t ex, då anser inte jag att det var bättre förr om man tittar på del 1-3, men däremot finns guldkorn att hitta bland det som producerades till SNES och PS. Är Final Fantasy bättre där det står nu? Min åsikt är nej. Serien har blivit omsprungen av mycket annat och jag skulle vilja kora Tales-serien som den nya tronarvingen.
Och sen finns det då titlar som Xenoblade, där spelet aldrig hade blivit det det är om vi inte hade haft två årtionden spel att lära ifrån. Men bara för att Xenoblade tar det bästa av så många världar, och gör det helt till sitt eget, betyder det att spel som Final Fantasy VII inte längre är bra? Såklart inte. Ja, FF VII är utdaterat på många sätt – grafiskt, ljudmässigt, stridsmässigt, osv, men det spelar ingen roll. I alla fall inte som jag ser det. För att återknyta till det jag pratade om förut, berättelsen finns där. Världen är inte slarvigt ihopsatt med ett tjusigt yttre, även om grafiken är 14 år gammal så krackelerar inte grunden.
Hm, mitt korta svar skulle alltså kunna bli – det finns fantastiska spel från förr som alltid kommer uppfattas som bra och det kommer nya spel som kan få oss att se en genre i ett helt nytt ljus. Och jag tycker att man kan njuta av båda världarna, faktiskt. Här behöver man inte välja läger liksom. Know your history and look forward to the future!

8. Vilken känd tv-spelsfigur behöver en rejäl make-over och varför?
Haha, kul fråga!
Den enda jag kommer på just nu är Serah från FF XIII. Allt gick ju fel där. Hennes proportioner är helvrickade och hon påminner lite om en tändsticka. Jag avskyr hur hon ser ut. Usch. Tetsuya Nomura får bakläxa!

 Sarah Farron från Final Fantasy XIII – Nomura får gå tillbaka till designbordet, enligt Anna.

9. Att japanska rollspel börjar hitta hit känns som en seger, Xenoblade säljer som smör i solsken. Tror du att fler klassiska rollspel från till exempel Square (numera SquareEnix) kommer att komma till Europa?
Jag tycker inte att man ska klassa SquareEnix:s rollspel som klassiska innan man har spelat dem. Jag är ganska trött på det företaget och hur de har behandlat Final Fantasy. De känns som en stor, tråkig arbetsgivare som kväver all kreativitet. Jag ser fram emot mycket annat istället. Som The Last Story och Pandora’s Tower. Eller Dragon’s Crown och Grand Knights History från Vanillaware. För att inte tala om Tales-serien! Jag hoppas att den unika releasen av Xenoblade till Europa får upp ögonen hos andra företag. Jag hoppas att Xenoblade inte bara var ”a stroke of luck”. Och om det var så, så kommer jag fortsätta importera de titlar som inte hittar hit. Så det så.

10. Om någon skulle börja spela RPG första gången, vilket eller vilka titlar skulle du absolut rekommendera till nybörjare?
Hoho, det där är ju alltid lite känsligt. För någon som är helt ovan vid genren så får man ju se till att välja något som är någorlunda lättsmält, men heller inte tråkigt. För mig var FF VII väldigt bra att börja med, man verkligen sugs in i berättelsen redan från början. Ett annat tips skulle kunna vara Brave Story till PSP, ett gemytligt, klassiskt rollspel med hög mysfaktor. Men det kan också vara bra att börja med något mer klassiskt, som Chrono Trigger eller första Suikoden. Eller så nockar man nybörjare med bästa rollspelet ever – Xenoblade Chronicles. ;D

Emmy Zettergren Nordström som jag intervjuade före dig har en fråga:

Du har ju tidigare skrivit om spel för en amerikansk sajt och idag skriver du för en svensk. Finns det några tydliga skillnader mellan att skriva för svenska och utländska medier, och vad är det i så fall för skillnader? Jag tänker exempelvis innehållsmässigt men även på reaktioner från läsare. Om det inte finns några skillnader, varför tror du att det inte skiljer sig åt?
Faktiskt så var det väldigt lite feedback när jag skrev för GRRLGAMER, som sidan då hette. Läsarna kunde inte kommentera direkt under recensionen, som man kan på Level 7. Däremot fanns det ett forum, men jag upplevde aldrig att det fördes några större diskussioner om recensionerna. På ett sätt var väl det tråkigt, men å andra sidan var jag inte nervös eller orolig över folks reaktioner.
Att skriva för Level 7 (och även för min egen spelblogg) blir i alla fall en mer spännande upplevelse. På GRRLGAMER kunde jag känna mig ganska anonym, men på Level 7 kan jag kommunicera med de som läser.
Innehållsmässigt så tror jag att jag i grund och botten skriver likadant, med fokus på det jag tycker är viktigt, men förhoppningsvis har jag utvecklats i min personliga stil. Likheten de två sajterna emellan är ju också att jag inte får betalt för det jag skriver. Det å andra sidan får mig inte att känna som att mitt arbete är av mindre vikt, eller att jag inte skulle ta det lika seriöst. Jag anser mig dessutom ha större frihet att vara mig själv i mina formuleringar, mycket mer än när jag frilansade för SuperPLAY.
Det som genomsyrar allt mitt skrivande är till syvende och sist att kunna förmedla känslorna som rollspelen väcker hos mig. Hatet mot Final Fantasy XIII, överraskningen som var Mass Effect, den brutala och totala kärlek som Xenoblade Chronicles är, och som fortfarande har mig i sitt våld. Kan jag sprida det, smitta av mig på andra, inspirera, skapa diskussion och nyfikenhet, då är jag glad. Vart jag än skriver så är jag bara tacksam om jag blir läst.

Jag är oehört glad och stolt att fått äran att intervjua Anna. Tack så hjärtligt mycket för dina fantastiska svar!

Nästa gång blir det en intervju med Fredrik Johansson – det ska bli riktigt intressant att få se vad han har svarat på mina frågor!

 Anna Sladö är en expert på JRPG. Hon har skrivit för den numera nedlagda tidningen Super PLAY, och för den amerikanska GRRLGAMER. Idag skriver hon mycket fantastiska inlägg i RPGaiden och för Level7.

Tidigare intervjuer finner ni här:

1. Ludde Lundblad från Svampriket.

2. Emmy Zettergren Nordström.

3. Anna ”Lania” Sladö.

4. Fredrik Johansson (kommer snart)

5. ?

6. ?

7. ?

8. ?

9.?