Tecking: Clint Eastwood-kollage.
02 Jun 2012 Kommentera
i Film, Konst Etiketter:clint eastwood, Dirty Harry, Dollar-triologin, filmer, konst, magnum 44, teckning
Clint Eastwood är en ikon för amerikansk film. En riktig hjälte. Många av hans filmer är rena mästerverk, som till exempel ”Dollar”-triologin.
Min hyllningsbild är ett sorts kollage med bilder från ”Dollar”-filmerna och ”Dirty Harry”.
Närbilden på honom när han röker sin cigarill var svårt att göra men det var riktigt kul att göra. Dirty Harrys bild där han håller i sin Magnum 44 var ännu svårare på grund av vinkeln på revolvern. Påminner en del om prästen med hagelgevär från Machete som jag gjorde i fjol. Till sist fann jag en cool bild på Clintan där han tänder en cigarill. Den var ett måste att få med på teckningen.
Jag vill tacka alla som röstade fram honom som teckningsförslag.
Nu blev jag sugen på att göra en spelteckning igen efter några porträtt.
Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Kerstin Alex!
01 Jun 2012 2 kommentarer
i Intervju, Tv-spel Etiketter:Aftonbladet, intervju, Kerstin Alex, Resident Evil, Silent Hill, skribent, survival horror, tv-spel
Denna gång blir det en efterlängtad intervju med en kvinna med vassa och raka ord i sina recensioner och artiklar. Hon är både älskad och hatad av många, men för mig är hon helt enastående. Det här är min intervju med Aftonbladets skribent Kerstin Alex!
Kerstin Alex är spelrecensent och skribent hos Aftonbladet. Hon räds inte för att ta till hårda ord mot något hon verkligen avskyr, och mjuka ord till det hon tycker är bra.
1. Beskriv dig själv som gamer.
Trots att jag växt upp utan spelintresserade syskon eller vänner har intresset funnits där konstant sen jag var 3 år. Min barndom har varit allt annat än lätt och spelandet blev, och är än idag min vardagseskapism. Jag brukar kalla mig för asocial gamer som i att jag ogillar MMO, party eller annat där man tvingas interagera med andra spelare. Jag får nästan alltid prestationsångest av att spela med fler personer. Jag avskyr krigsrelaterade FPS, Fightning och sportspel. Jag älskar plattform, äventyr, äventyr/action, hack and slash och mer än gärna spel med djupare handling knutet till samhället.
2. Läser i din twittersida att du gillar gore. Det första jag tänker på är brutala skräckfilmer, men i det här fallet så tänker jag på Resident Evil. Hur tycker du att den spelserien har utvecklats?
Jag ÄLSKAR gore! Resident Evil borde, som jag brukar säga, byta genre på pappret från Survival Horror till renodlad shooter. Det är inte Survival Horror när man kaskadspyr ammunition på horder av töntiga zombies. Utvecklare verkar vara rädda för att utveckla just skräck eftersom det är en mycket smalare genre. Det är helt okej att de vill tjäna mycket pengar. Men skräck, som vilken genre som helst, borde få existera vid sidan av spel som Call of Duty, inte inta samma form. Jag tycker 4an och 5an är helt okej spel, men skräck? Nej.
Resident Evil 4 är helt okej – men är det skräck? Det tycker inte Kerstin eftersom Resident Evil bytt form från Survival Horror till renodlad shooter.
3. Hur länge har du varit spelskribent?
För att vara exakt har jag varit spelskribent i 1 år och 9 månader. Jag började på Gameplayer.se augusti/september 2010. Efter det skrev jag spel- och filmrecensioner för kulturbloggen november-december 2011. Jag scoutades av Aftonbladet Spela i slutet av det året och fick min första recension publicerad i tidningen i januari i år.
4. Vad är värst? Fanboy eller hater?
Fanboys är väl haters av allt de inte älskar? Jag tycker det i princip är samma sak att vara hater och fanboy, att ha tunnelseende.
5. Finns det någon spelserie som du tycker ”är så uttjatat att få se färg torka är mer spännande”?
Haha vilken fråga. Final Fantasy är väl en sån serie. Har visserligen aldrig tyckt om JRPG:s heller, plus att jag är sur på Square Enix för att de väljer att göra ett Final Fantasy XIII-2 istället för Kingdom Hearts 3.
6. Vad är ett exempel på en riktigt bra spelkaraktär?
En riktigt bra spelkaraktär ska gå att sympatisera med, vara jordnära men ändå ha det där extra man saknar. Jag älskar Nathan Drake just därför. Han har humor, han gör bort sig, men i slutändan klarar han av saker jag aldrig skulle ha klarat. Min absoluta favoritkaraktär är Jennifer i ”Primal” som släpptes 2003 till Playstation 2. Hårdrockarbrud som svär, har sarkastisk humor, räddar dagen och ändå inte är översexualiserad eller överdrivet maskulin.
7. Finns det något spel du ångrat att du har spelat? Varför?
Jag ångrar att jag envist fortsätter spela Silent Hill-serien. Jag borde ha slutat vid ”Silent hill 4: the room”. Allt efter det har förstört all respekt jag hyst för seriens tidigare titlar som gjordes av Team Silent. ”Silent hill” har gått från att vara en riktigt bra psykisk terror till gubben i lådan-nonsens.
8. Hur tror du att det kommer att se ut om fem år i tv-spelens värld?
Ska jag vara ärlig så väljer jag att inte tro eller spekulera någonting. Dels för att jag inte har någon aning, men också för att det är roligare att överraskas av utvecklingen. Men spel som kulturform har ju blivit mer och mer accepterad. Casualspelare tror jag är avgörande för hur utvecklingen kommer att se ut de följande 5 åren.
9. Har du ett tips på ett riktigt underskattat spel?
Problemet är att de spel jag lirat som ingen annan lirat har alltid varit ganska dåliga. Det vill säga det finns nog ingen ”underskattad” titel jag gillar som jag skulle rekommendera någon annan. Summoner är en sådan. Jag skäms nästan över att säga att jag älskade det och lade ner hur många timmar som helst på det.
10. Är spelindustrin tuffare än för tio år sedan?
Tuffare på vilket sätt? Jag var 13 år för 10 år sedan och hade nog inte så bra koll på industrin då. Ändå vill jag svara ja i och med alla iphone/android-spel kostar lite att producera, och spelserier som pressar fram en ny halvdan titel om året bara för att hänga med i svängarna. Sen om massproduktionshetsen redan hade startat för 10 år sedan vet jag inte.
Sen kommer en bonusfråga från Frances Blaxell; som jag intervjuade innan dig: Kerstin, du får väldigt många kommentarer på din stil att recensera. Speciellt anser folk att du utelämnar information om spel och ”hur” de spelas, tex spelmekaniskt. Istället beskriver du nästan enbart känsla och upplevelse. Vad är viktigt enligt dig att ta med i en recension? Känner du att folk har befog för sin kritik av din unika stil? Tror du att du kommer utvecklas eller har du funnit din ”röst”?
Det viktigaste för mig att ta med i en recension är för- och nackdelar, vad som får spelet att skilja sig från resten. Jag har inga problem med att skriva om det spelmekaniska, men om det inte utmärker sig (vilket den sällan gör) känns det onödigt att på 1200 tecken ta upp något så oväsentligt. På ett sätt har de befog för sin kritik. Men det finns så många olika vinkar att tackla en recension på, tekniskt eller som i mitt fall samhällskritiskt. Alla typer borde få existera sida vid sida. En recensent som inte har behov av utveckling borde pensioneras. Men jag har absolut funnit min röst och jag är otroligt stolt över den. I frågan skriver du att den är ”unik”, jag är hellre unik än en i mängden. Men jag har alltid varit såhär när jag kritiserat saker, så unik – visst. Men jag är fortfarande mig själv och kommer aldrig vilja vara någon annan.
Kerstin, du är enastående! Jag är så glad att få intervjua dig! Tack så otroligt mycket!
Nästa gång är det en intervju med en charmig kvinna som är expert med nål, tråd och spel; Sanna Valapuro!
Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:
- Ina.
- Robert Arveteg.
- Frances Blaxell.
- Kerstin Alex.
- Sanna Valapuro. (kommer snart)
- Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
- Maria Myhr. (kommer snart)
- Tommy Håkansson. (kommer snart)
Säsong 2: Sätrapôjks 10 frågor till Frances Blaxell!
31 Maj 2012 1 kommentar
i Intervju, Tv-spel Etiketter:Frances Blaxell, intervju, mass effect, Spelkriget, tv-spel
Tredje intervjun denna säsong är med en charmig kvinna, som är en fantastisk skribent och gamer. Det är Spelkrigets Frances Blaxell!
Frances Blaxell är en enastående skribent för hemsidan Spelkriget med bland annat Fredrik Malmer.
Här är intervjun!
1. När började du skriva för Spelkriget?Jag har skrivit för Spelkriget sedan vi öppnade portarna den 25:e aprill 2011. Jag hade skrivit ett par månader på Jockes blogg Familjenspel.se innan dess. Jag följde med på ett bananskal från den när Jocke och Fredrik (Spelmalmer) slog ihop sina bloggar till Spelkriget.2. Kommer du ihåg vad som fick dig att vilja spela tv-spel?Jag minns faktiskt inte. Jag har alltid varit en gamer. Har det funnits spel så har jag spelat. Jag minns att jag spelat men inte ”när” jag fastnade. Det har bara alltid varit en del av mitt liv. De första spelen jag spelade var arkadspel (PacMan, Space Invaders etc). Min första plattform var PC med textbaserade DOS-spel. Min första handhållna var GameBoy.3. På tal om ”spelkrig”, så har denna konsolgeneration varit med i många år. Vem anser du har segrat utav Microsoft, Sony eller Nintendo – och varför?Jag kan inte riktigt svara på den frågan eftersom jag köpte min första Xbox för ett halvår sedan. Innan dess har jag alltid haft Nintendokonsoller men ansett mig vara en PC-spelare. Anser mig fortfarande en PC-spelare. Så för mig har PC vunnit, det är fortfarande den vanligaste plattformen för spel i världen.4. Vad ser du fram emot i årets E3?Jag vill få höra nyheter om Thief 4.5. Förutom då folket i Spelkriget, finns det andra spelskribenter som du beundrar?Oh ja, många! Åsa Roos är nog min största idol. Hon finns på http://discordia.se/ och är en mycket intelligent bloggare. Hon är alltid analytisk och väl underbyggd, kan se saker från fler synvinklar och lyfta fram kärnan på ett bra sätt. Hon har fått mig att ändra synsätt ett flertal gånger och jag uppskattar hennes blogg oerhört.
6. Kvinnliga gamers är många, mycker mer än vad man kan tro. Har intresset för spel ökat bland kvinnor, tror du?
Ja det tror jag. Men jag tror också att intresset har ökat generellt för alla människor sedan jag var ung. Spel finns i alla slags format nu. När jag var liten på 70 och 80-talet så var det inte alla som hade möjligheten.
7. Vilken är din favoritgenre inom spelväg?
Västerländska rollspel.
8. Vilken känd tv-spelsfigur behöver en rejäl makeover och varför?
Det skulle vara kul om MaleShep gav vika för FemShep som den offentliga frontfiguren för Mass Effect. BioWare gjorde en gest som jag och många andra uppskattar, men en dag hoppas jag att spelföretag vågar låta kvinnliga karaktärer vara frontade i marknadsföringen utan massa trams.
Frances tycker att det vore kul om Male Shephard kunde ge vika för Female Shepard som frontfigur för Mass Effect.
9. Många hemska händelser, som till exempel Anders Breiviks massmördande på Utöya och morden på Columbine fick många medier att skylla på spel. Varför görs tv-spel till syndabock?
Det går hand i hand med att man vill ha något att skylla på och man behöver förklara. Det folk inte förstår måste vara farligt. Tittar man historiskt ser man tydligt en trend. Låt oss bränna de farliga böckerna. Låt oss förbjuda den farliga Jazzen som förleder våra unga. Rockmusik är djävulens påfund. Videovåld förstör våra barns empatiförmåga. Spel gör oss våldsamma.
10. Om du skulle ge tips till folk som ska köpa spel till någon som fyller år, men inte vill ge en ett dåligt spel – vilka råd skulle du vilja ge?
Spel är så personligt så jag skulle nog inte tipsa någon annan om spel till en person jag inte känner. Precis som med böcker gillar man olika typer av spel. Om jag var tvungen så skulle jag troligen tipsa om Journey (PS3), Minecraft (Xbox), Alan Wake (PC) då de känns som säkra kort just nu.
Här är en bonusfråga från Spelföräldrarnas Robert Arveteg, som jag intervjuade innan dig:Du har använt dig av uttrycket ”skabbmorsa” för att beskriva dig själv. Varför? Har det något att göra med din ”nördiga” sida?
En kompis till mig skämtade om att hon var en skabbmorsa i en situation där hon varit egoistisk och inte politisktkorrekt. Jag blev så chockad av uttrycket att det fastnade. Efter det, varje gång jag vill ha egotid, sätta mina egna behov först en stund och inte leva 100% för mina ungar så får jag så dåligt samvete att jag kallar mig själv för skabbmorsa. Alla mina egoaktiviteter är nerdiga så det blir mycket skabbmorsekänslor.Jag vill läsa en stund, men inte pekboken för hundrade gången utan en fet Tad Williams: Skabbmorsa.Jag vill spela en kväll, vill bara att barnen ska somna fort: Skabbmorsa.Jag vill gå på Gamex och inte till lekplatsen: Skabbmorsa.Jag sätter barnen framför TVn för att kunna få min iPhone ifred och slösurfa en stund: Skabbmorsa.
Jag ÄR den där Skabbmorsan, jag har insett det och det är OK. Man kan vara en bra mamma ändå. Föräldraskap är så mycket mer. Uppmärksamhet och närvaro betyder inte att man måste stirra på dem hela tiden. Jag fortsätter att kalla mig Skabbmorsan för att det sticker i ögonen på helyllemorsorna som inte fattar att folk är olika och för att andra mammor kanske ska fatta att det är ok att vara sig själv ibland. Jag är inte bara mamma, jag är så många andra roller också och jag låter mig vara dem när jag kan. (Självklart ungarna främst, men you get the idea.)
Tack, snälla Frances för dina enastående svar, det har varit trevligt att få intervjua dig!
Nästa gång blir det Aftonbladets skarpa recensent Kerstin Alex!
Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:
- Ina.
- Robert Arveteg.
- Frances Blaxell.
- Kerstin Alex. (kommer snart)
- Sanna Valapuro. (kommer snart)
- Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
- Maria Myhr. (kommer snart)
- Tommy Håkansson. (kommer snart)
Teckning: Farbror Fester.
31 Maj 2012 Kommentera
i Film, Konst Etiketter:clint eastwood, farbror fester, konst, teckning, the addams family, TV
Jag hade en omröstning på Facebook förra veckan där folk skulle rösta på vem jag skulle teckna härnäst.
Vinnaren blev då farbror Fester från The Addams Family.
Bilden är baserad på den gamla tv-serien.
Ett av Festers mest kända drag är ju att tända en glödlampa med munnen så jag ville göra en bild med det i sikte.
Svartvitt passar bilden bra eftersom tv-serien är svartvit.
Bilden tog inte heller så lång tid att göra, vad kan det ha tagit? Två timmar? Ja, det är det nog.
Hoppas ni gillar bilden!
Nu hade jag en omröstning till och där ville folk att jag skulle göra en annan ikon på vita duken – Clint Eastwood. Det här ska bli riktigt kul!
Jag blir så jävla trött på påhopp av gamers och tv-spel!
26 Maj 2012 2 kommentarer
i Tv-spel Etiketter:Breivik, Columbine, leisure suit larry magna cum laude, påhopp, tv-spel
Tv-spel har blivit den nya hackkycklingen så fort något hemskt händer.
Förut brände de böcker, videovåldet på 1980-talet var rent helvete för fisförnämna personligheter.
Nu har det då blivit tv-spel och gamers tur.
Columbinemassakern skylldes av många på Doom och Wolfenstein, eftersom mördarna spelade just de spelen. Anders Behring Breiviks vansinnedåd på Utöya och Oslo fick Coop i Norge att sluta sälja World Of Warcraft – eftersom han spelade dom. Eller 4-åringen som sköt sin far eftersom han inte fick en PS3:a – där tycker jag att problemet att föräldrarna gömde vapnet för dåligt!
Politiker, skolor, media och undersökningar predikar att tv-spel är illa och att gamers är finniga, ohygieniska eremiter som tappat greppet om verkligheten.
Okej?
Jahopp, då ska jag spela MW3 och sedan skjuta någon. Eller varför inte Leisure Suit Larry: Magna Cum Laude för att sedan ragga brudar med billiga repliker och fisa i blomkrukor? Det är ju vansinnigt. Bara för att Breivik och Columbinemördarna är galna – behöver det inte betyda att vi gamers är så.
Jag är så jävla trött på dessa ständiga påhopp och generaliseringar av ämnet tv-spel. Tv-spel är hetare än någonsin, det är socialt, och inspirerande. Verklighetsflykt? Kanske. Men det är filmer och böcker också. Isåfall ska jag peka på en som sitter och läser en bok i biblioteket och säga ”du kommer att bli en mördare bara för att du läser den där deckaren!” Men det kommer inte att politiker, media eller andra stroppar att göra.
Gamers är inte ohygeniska heller. Det är en ren och skär myt. De är vackra, välvårdade och helt vanliga personer. Både män och kvinnor. Helt enkelt underbara och vackra personligheter. Men så länge det finns idioter som hela tiden håller upp sin ”bibel” och predikar ”tv-spel och gamers är ren ondska” kommer jag bli en förbannad gamer. För att de har fel.
Och får jag se den där reklamen från Skoda där föräldern säger med ett dolt budskap ”mina pojkar blir härligt trötta av hockey och inte av att sitta vid en dator” – så stänger jag av tvn resten av dagen.
Tävling! Vinn ett porträtt!
25 Maj 2012 Kommentera
i Konst Etiketter:tävling, teckning
Hej!
Nu är det dags för en tävling! Du har chansen att vinna ett porträtt av dig eller någon du tycker om!
Tävlingen går ut på så här:
Vilken av mina teckningar är din favorit? Motivera! Du kan kolla i teckningar eller kolla taggen ”teckning”. Du ska också berätta varför du vill vinna. Bästa deltagare vinner! Jag brukar ta en hyfsad slant för porträtt så priset är bra.
Du skickar dina svar antingen i kommentarer nedan eller maila final_fantasy66@hotmail.com märkt ”tävling porträtt blogg” (viktigt eftersom jag kör en tävling på Facebook också)
Ni har till den 10:e juni på er. Lycka till! / Jerry Olsson.
Teckning: Jack Sparrow.
24 Maj 2012 2 kommentarer
i Film, Konst Etiketter:film, Jack Sparrow, konst, Pirates Of The Caribbiean, teckning
Vips kom jag tillbaka efter det lilla uppehållet.
Med bomber, dunder och brak så kastade jag mig i Karibien och tecknade av kapten Jack Sparrow.
Johnny Depps klassiska flummige kapten är älskad bland många, och jag hade en omröstning förra veckan på vad jag ska teckna av. Inte förvånande vann Jack.
Jag är riktigt nöjd med ansiktet. Det är hans ansiktsuttryck som är det viktigaste. Inte var det lätt heller för det var mycket detaljer som skulle spela in.
Håret var också en utmaning för hans rastaflätor tillsammans med de mörka, grå tonerna gjorde den här bilden riktigt petig att syssla med.
Varför gjorde jag den i svartvitt? Jag tycker det är en intressant konstform och Jack får ett annat djup i svartvita nyanser.
Jag är visst tillbaka. Vassare? Bättre? Det vet ag inte, men jag har fan roligare!
Säsong 2!: Sätrapôjks tio frågor till Robert Arveteg!
22 Maj 2012 2 kommentarer
i Intervju, Tv-spel Etiketter:gamers, intervju, Robert Arveteg, The Last Of Us, tv-spel
Nästa intervju är med någon jag respekterar och dessutom kallar vän. Förra året intervjuade jag hans fru Elin, och tillsammans är de Sveriges bästa spelföräldrar. Det här är min intervju med Robert Arveteg!
Robert Arveteg är den manliga hälften av Spelföräldrarna. Han är en vänlig själ, twittrar ofta och är tillsammans med sin fru otroliga gamers.
1. Hur länge har du spelat tv-spel?
Jag har spelat tv-spel sedan jag var 4 år gammal, även om det enbart skedde sporadiskt på den tiden. Redan under den här tiden så var jag hardcore gamer ända in i blodet. Jag grät till och med över hur dålig jag tyckte att min mor var för att hon inte ens kunde döda den första Goomban i Super Mario Bros. Nej, hon kunde inte ens hoppa över den lille rackaren. Jag och min bror däremot, vi snackade ofta spel redan som små.
2. Vad föredrar du för genren?
Jag gillar många genres. vilket gör det lite svårt att välja. Förr hade jag nog definitivt sagt plattformsspel, sedan blev det fps i och med att den genren exploderade när tävlingsscenen blev större, och idag måste jag nog säga wrpg. Jag gillar hur wrpg har utvecklats, och dagens teknik gör att man verkligen kan axla sig en personlig roll i spelen. Att titta i min backlog är att titta på ett bibliotek som nästan enbart består av rpg av olika de slag.
3. Du och din fru Elin, är för mig respekterade gamers. När ni spelar tillsammans, vad för spel brukar ni spela? Vem brukar vinna?
Oftast så spelar vi inget tävlingsinriktat spel, utan fokuserar istället på spel med co-op. Senast så har vi Portal 2 som har givit oss många skratt, ilskna utbrott och en ständig tävling om vem som löser pusslen först. Det sistnämnda är det ingen av oss som egentligen vill erkänna att vi gör, så ni hörde det inte från mig. 
Annars så är min största bedrift att ha fått min fru att spela Bad Company 2 med mig, trots att hon hatar krigsspel i alla dess ljuva former. I det spelet så har vi åtnjutit många timma ihop.
4. E3 närmar sig. Vad ser du fram emot på den mässan?
Antagligen inte de nya titlarna, utan förhoppningsvis en lika underbar natt av streamat material med min fru som det var under förra E3. Att just kunna sitta och diskutera det som sägs och att bli överraskade av nya spel tillsammans är inte något som man gör varje dag. För det mesta så brukare den ena av oss läsa det någonstans först och sedan berätta det för den andre.
Ett spel som jag annars tänker hålla ögonen på är The Last of Us. Än så länge så har det inte varit så mycket material som har visats, och det finns fortfarande allt för många frågetecken för att det ska bli något konkret av det man sett.
När det gäller egna önskemål så hoppas jag på att få se en ny konsolgeneration födas från både Sony och Microsoft. Dessutom så skulle jag bli alldeles till mig av ett Super Smash Bros till 3DS. Att DS:n blev utan en titel från den här serien går över mitt förstånd.
The Last Of Us – Naughty Dogs nya storspel är något att hålla ögonen på!
5. Jag läste i en kommentar i min blogg att du gillar Zelda-serien. Vilket Zelda-spel är din favorit?
A Link to the Past, utan att blinka. Det är även mitt absoluta favoritspel. Miljöerna och alla hemligheter i det spelet är några av de mest minnesvärda i serien. Jag gillar även den grafiska stilen och musiken i spelet, ja de lyckades med i stort sett allt. Det spel som varit närmast att axla förstaplatsen var Skyward Sword, men det snubblade på mållinjen med missar i kontroll och att det kunde kännas lite långdraget ibland. Däremot så är musiken i en klass för sig, liksom i många andra Zelda-spel.
6. Du är, liksom jag, förälder. Kan det vara bra att lära sina barn om tv-spel, som historia till exempel?
Nej, inte nödvändigtvis. Spel är en underhållningsform som i början bara bör spela och njutas av. Ifall mina barn vill bli spelkritiker eller hittar ett eget intresse i retrospel eller dylikt så är det upp till dem att utforska den kunskapen själva. Däremot så ska vi föräldrar finnas där för att välja rätt i djungeln av våldsspel och annat som kan vara olämpligt för barn. Dessutom så kan vi ju kanske visa dem vilka spel som är ”bra” spel. 
7. Vilket spel är det viktigaste spelet i ditt gamerliv?
Egentligen alla mina barndomsspel. Men som jag sa innan så har A Link to the Past en speciell plats i min hjärta, och kanske har Super Metroid en liten plats också.
8. Finns det någon spelmyt som du stör dig rejält på?
Jag klagar ofta på hur man som icke-spelande förälder tror att spel bara är för barn och att spelande vuxna är lata människor som inte tar hand om sina barn utan spelar istället. Självklart så är detta helt fel. Vi spelande föräldrar tar lika stort ansvar som vilken annan förälder som helst som har en hobby. Ifall man inte kan ta hand om sina barn så har det nog inte med spelandet att göra, utan att man har andra problem som man kanske behöver hjälp med.
9. Vilken spelgenre behöver förnyas och varför?
Jag tror nog snarare att jag vill se en helt ny genre skapas. De spelgenres som finns idag kan visserligen alla utvecklas mot det bättre, men ett spel som verkligen bryter ny mark är alltid roligt.
10. Om du skulle göra ett eget spel – hur skulle det se ut?
Jag skulle vilja göra ett spel med simpel grafik, men med möjligheter som liknar dem i Battle.net till Diablo 2. Jag skulle vilja göra ett mmorpg i form av ett sidescrollande plattformsspel blandat med shooter. Idén är som vanligt samlande av vapen, uppgraderingar, rustningar samt många fiender och gigantiska bossar. Världen ska gå att utforska, hemliga vägar ska gå att hitta. Det som ska locka spelare är belöningssystem och farten i spelet, och självklart något av det viktigaste jag vet: MÄNGDER av loot och möjligheter till att utveckla sin karaktär.
Här kommer en bonusfråga från Ina; som jag intervjuade innan dig: Har din syn på spel rent allmänt förändrats sedan du fick barn? Finns det saker som du tyckte var okej förut som du nu inte riktigt kan acceptera, som vissa spels moral osv? Eller är det ”bara” att barnen inte får se vad som helst?
Sättet att se på spel har förändrats avsevärt för mig. Inte nog med att jag måste se upp med vad jag spelar framför mina barn, utan jag har blivit tvungen att tänka som en förälder också. Med det så menar jag hur jag ser på budskapen och händelser i spel och vad de kan ha för inverkan på våra barn. Som förälder så är just detta en fråga inom spelvärlden som jag ofta debatterar kring och ofta har egna tankar kring.
När det gäller den moraliska biten i ett spel (och till och med filmer) så har jag börjat bli ännu mer emotionellt påverkad av när barn far illa. Tanken på att det skulle kunna vara ens eget barn som råkat ut för hemskheter är fruktansvärd. Däremot så kan jag likt andra spelare bli förvånad över bristen av barn i spel, samt att man inte ens kan sno grejer från dem i spel. Antagligen så drar sig ofta utvecklare från de juridiska komplikationerna som kan inträffa ifall ett barn far illa i ett spel, men ibland känner man bara för att sätta en fot i arslet på de irriterade ungarna som brukar dyka upp i diverse spel.
Tack, Robert, för dina fantastiska och intressanta svar! Det har varit en ära att få intervjua dig! Nästa gång blir det dags för Spelkrigets charmiga dam; Frances Blaxell – håll ett öga eller två efter detta!
Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:
- Ina.
- Robert Arveteg.
- Frances Blaxell. (kommer snart)
- Kerstin Alex. (kommer snart)
- Sanna Valapuro. (kommer snart)
- Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
- Maria Myhr. (kommer snart)
- Tommy Håkansson. (kommer snart)
Säsong 2! Sätrapôjks 10 frågor till Ina!
21 Maj 2012 6 kommentarer
i Intervju, Tv-spel Etiketter:Ina, intervju, tv-spel, Twitter
Ja, då var det dags för säsong två av ”Sätrapôjks 10 frågor”! Nya, spännande intervjuer med fantastiska gamers kommer jag att erbjuda er.
Jag börjar med en tjej som är så ärlig att jag respekterar henne för fullt. Det är Ina! @OhNoSpyware på Twitter.
Ina är en kvinnlig gamer som inte är rädd att säga vad hon tycker. Hennes meriter är bland annat Spelberget och New Game +. Hon är aktiv på Twitter och är mycket respekterad av många, inklusive mig.
Här är intervjun!
1. Beskriv dig själv som gamer.
Oj! Börjar direkt med jobbigaste frågan av alla Jag som hatar att beskriva mig själv på alla sätt och vis 
Jag tycker att svaren nedan förklarar mig rätt så bra. Lite av en allätande moddare som är lite ”efter”, men mer om det nedan alltså
Jag lever lite efter ”Ignorance is bliss” och vill helst inte recensera spel för att det ofta går ut på att detaljstudera fel och brister (bland mycket annat). Jag spelar och känner inte efter så mycket. Det blir bara som det blir. Ibland griper spel tag i mig som tusan, ibland inte, och det spelar inte så stor roll. Bara jag får ut någonting av det. Jag är extremt nyfiken på hur spel är och var förr, men gillar inte riktigt retro annat än typ CRPGn. Blir rastlös av många spel. Duger det?
2. Hur kommer det sig att Mass Effect-serien är så populär?
Det finns säkert många anledningar. Jag kan egentligen bara gissa, samt säga varför jag själv gillar den. Jag tycker att BioWare har lyckats förmedla känslor och skapa relationer på ett sätt som är rätt ovanligt. Det blir väldigt trovärdigt och ”mänskligt”. Jag känner mycket starkt för de NPCs som följer med min Shepard på äventyr. Jag tror det mest är relationerna och universumet som de målat upp som gör det så bra (för mig), även om spelmekaniken och andra saker säkert också lockar vissa.
Fast just nu är jag ju bara arg på BioWare och hatar Mass Effect, som många andra fans
3. Den sexuella anspelningen på många kvinnliga spelkaraktärer, till exempel Ivy i Soul Calibur V, är väldigt vanlig. Hur kommer det sig att man måste anspela på sex? Vad är din åsikt angående detta störande ämne?
Well, ”sex säljer” som vi alla hört och sett. Se bara på de som alltid motsätter sig debatten, hur många som rusar in för att försvara sexifieringen. De är målgruppen och sex säljer. MEN! Det vore ju trevligt om företagen insåg att det skulle sälja MER om man fick ett val. Jag anser inte att vi måste utrota allt som är minsta ”sexigt”, avklätt eller liknande, men jag skulle vilja ha valet att själv välja bort det i just mitt exemplar av spelet. Jag gillar ju boobs, men inte överallt hela tiden. Ta Soul Calibur V som exempel – hur bra vore det inte om man som standardutseende hade påklädda, naturligt proportionerade fighters (män som kvinnor!), och att man sedan genom en meny får välja att man för tillfället minsann vill ha Ivy med jätteboobs och stringbikini och så blir det så tills man väljer att gå tillbaka till hur det var innan. Plus ett val för vad som nu kan tänkas vara motsvarigheten för de manliga karaktärerna
4. Vilken känd tv-spelsfigur behöver en rejäl makeover och varför?
Kommer inte på någon som jag känner behöver en supermakeover (jag tycker snarare att de bara kan tas bort istället då ;D). Men jag kom på en karaktär som iaf behöver en ”liten” en – Lara Croft! Lara var en av de första karaktärer jag ”lärde känna” och jag tyckte att hon var supercool. En kvinna som kan klara sig helt själv i vildmarken. En person som inte behöver hjälp från någon och som är orädd och tuff. Hennes personlighet är ju hyfsat bra, men så är det ju det här med hennes utseende och hur hon framställs ”överallt”. Det gör vi om tycker jag. Vi ger henne Portal-Chells kropp och lite vettiga kläder för äventyrande så blir det nog finfint!
5. PC eller konsol? Varför?
Måste jag välja blir det lätt PC, även om jag älskar mina konsoler också. Först och främst handlar det om spelutbudet och kontroller (jag kan ju använda gamepad på PC, men sällan mus+tangentbord på konsol), men också om moddande. Jag är väldigt förtjust i just moddande. Att kunna tweaka ett spel så att det passar just mig, något som ett spel aldrig lär göra utan moddar då spelskapare gör spel för massan och inte bara för mig Det går, idag, inte att modda på konsoler på det sättet.
6. Vilken är den bästa kvinnliga spelkaraktären och varför?
Måste nog svara Commander Shepard. Iaf innan treans slut Hon är inte ett tomt blad, som andra västerländska rollspelskaraktärer ofta är (det senare är något jag egentligen föredrar!) utan en karaktär som trots spelarens små val ju har sin berättelse och sin ”egen” vilja. Med egna styrkor och svagheter. Shepard är ju inte automatiskt en kvinna, utan en karaktär som funkar precis likadant som både man och kvinna. Det är därför det blir så bra. Kvinnor och män är ju inte så himla olika! Men i spel är det ofta så att kvinnor ska vara de lite mer känslosamma, ofta kära i nån snubbe eller ha någon form av moderskänslor. Men speciellt ska de, hur starka de än tror att de är, alltid behöva räddas av en man någonstans under spelets gång
Eller så ska de bara posera och visa upp sig en massa (som Lara Croft som utöver sånt faller in under karaktärer som funkar som vilket kön som helst också).
Shepard kan visa svagheter och känslor, och måste bli räddad av andra mer än en gång… men allt runt Shepard hanteras på ett sätt som känns så mycket mer mänskligt än många andra spel/karaktärer. Det är inte en kvinna i nöd som ska räddas av riddaren på den vita hingsten, utan en människa som behöver en väns hjälp.
En annan favorit är Jade från Beyond Good & Evil för att hon också känns som en mycket mänsklig karaktär.
7. Finns det något spel du spelat – men som du önskar att du inte har spelat?
Metroid Other M! Fyhelv… ja. Det var SÅ horribelt. Förstör bilden av Samus totalt. Hon går från att vara en självständig och tuff prisjägare till att bli en hjälplös liten flicka som exempelvis tar skada under en lång tid för att en man inte har gett henne tillåtelse att använda Varia Suit (eller ja, ”Varia Feature”). Och det är bara en av alla otroligt puckade saker som sker i detta spel.
8. Man stöter på massor av ögonblick man inte glömmer i första taget. Till exempel en viss scen, en bana eller en upplevelse. Har du något särskilt ögonblick, som rört dig inombords och som du aldrig kommer att glömma?
Första jag kommer att tänka på är min Journey-spelsession som jag bloggade om. http://ohnospyware.wordpress.com/2012/04/12/ett-inlagg-om-journey/
Ett annat minne är från Guild Wars. Jag hade impulsköpt spelet efter att ha stått och stirrat på lådan i en spelbutik efter skolan och det var mitt första möte med ”öppen” multiplayer (jag hade bara kört lan-grejs i Counter Strike och Age of Empires 2 innan). Jag hade inte kollat upp spelet på internet eller på nåt sätt letat mer info än det som stod på samlarutgåvan av spelet och visste alltså ingenting om hur spelet var uppbyggt eller liknande.
GW börjar med att man springer runt i ett område och gör uppdrag som vilket rollspel som helst (fast med möjlighet till multiplayer). Jag såg mig om och tänkte att ”oj, det här var en fin värld” osv. När jag nått en viss level och gjort en viss mängd uppdrag fick jag ett huvuduppdrag som jag glatt sprang och gjorde. Plötsligt hoppade jag framåt två år i tiden (i spelet, duh ) och en helt ny värld öppnade sig. Jag kikade på kartan och fick nästan en chock. Jag trodde att den del jag spelat innan var hela spelet, men det visade sig vara en ytterst liten procent. Tutorialområdet helt enkelt. Jag spelade inte på flera månader efter det för det blev för svårt när jag inte hade nån koll på vad jag höll på med. När jag startade upp det senare blev det mitt favvospel. Så kan det gå.
9. Vilken är din favoritgenre inom spel?
Om man kollar på mina favoritspel så som Silent Hill, Guild Wars, Metal Gear Solid, Heroes of Might and Magic och så vidare, så ser man att jag gillar allt ifrån smygaction till strategi. Jag gillar inte sportspel men annars är jag ganska öppen när det kommer till genrer. Det finns dock en genre där spelen har större chans att charma mig än inom andra, nämligen rollspel. Speciellt den västerländska sorten. Så det får väl klassas som nån sorts favorit 
10. Vad hoppas du kommer att hända inom spelvärlden inom fem år?
Valmöjligheterna jag pratade om i fråga 3, men utöver det är jag inte så himla brydd tror jag. Jag är en människa som inte ser fram emot spel (ett spel utantaget ;D Guild Wars 2!) eller knappt ens vet vilka som släpps inom ett år. Jag tänker helt enkelt inte så mycket på framtiden, det finns ju redan så mycket intressant här och nu.
Jag är lite ”efter” helt enkelt föredrar att fokusera på det som redan existerar. Oftast har det dessutom existerat en tid. Är sällan en day one-spelare. Eller ens year one ;D
Även om spelvärlden skulle gå åt helvete finns det tillräckligt mycket som verkar intressant redan nu att jag inte behöver köpa nåt nytt spel under hela mitt liv, egentligen
Men jag har en mardröm ändå! Att så mycket fokus läggs på 3D-grejset så att spel snart blir menlösa för oss som inte kan se sånt (film är ju redan där när det kommer till bio! Vissa filmer visas bara i 3D på bio… hurr.)
Det här är en bonusfråga eftersom du är först i denna säsong: Vilken myt om gamers skulle du vilja radera bort från jordens yta?
Oj. Det finns ju en hel del. Saker som att vi skulle vara osmarta och osociala. Eller att det bara är barn och unga killar som spelar. Så… ”En gamer är en osmart, osocial ung kille”. Den tar vi bort tycker jag!
Jag är jätteglad att jag fick intervjua Ina, och jag vill tacka henne så hjärtligt mycket. Det känns helt rätt att börja den här säsongen med en så färgstark kvinna och gamer. Hoppas ni gillar den här intervjun lika mycket som jag gör.
Förra säsongen intervjuade jag Elin Arveteg, och nästa gång blir det den manliga delen av Sveriges bästa spelföräldrar; maken Robert Arveteg. Missa inte det!
Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:
- Ina.
- Robert Arveteg. (kommer snart)
- Frances Blaxell. (kommer snart)
- Kerstin Alex. (kommer snart)
- Sanna Valapuro. (kommer snart)
- Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
- Maria Myhr. (kommer snart)
- Tommy Håkansson. (kommer snart)
Teckning: Super Metroid-hyllning.
18 Maj 2012 Kommentera
i Konst, Tv-spel Etiketter:Jerry, konst, Kraid, Metroid, nintendo, Ridley, Samus Aran, Super Metroid, teckning, tv-spel
Super Metroid är ett fascinerande spel, och jag har känt länge att jag ville göra en bild av spelet i sig. Det blev en blandad bild från olika tillfällen, miljöer och ögonblick från Samus Arans tredje och bästa spel.
- Två av spelets bossar, Ridley och den jättestora Kraid bjuder på magnifika bosstrider.
- När Samus landar på Zebes är du ju renoväder. Det var en viktig scen att få med.
- Många miljöer från Brinstar, Crateria och Norfair syns som bakgrund. Just bakgrunderna i Super Metroid är så vackert.
- Några andra figurer är en Chozo-staty och naturligtvis Metroid-larven som blivit gigantisk.
- Närbilden på Samus Aran är viktig, den är mörk och känslostark.
Teckningen är så detaljrik, men det var värt de många timmarna jag spenderat på bilden. Ju mer jobb, desto bättre resultat.
Den här teckningen är viktig för mig. För den har fått mig att inse en viktig sak, något som gjort mig illa till mods. Nämligen mitt självförtroende. Jag behöver verkligen ta tag i det.
Jag är så stolt över den här bilden, jag tycker att jag verkligen har gett Super Metroid den kärlek spelet förtjänar.
Nu ska jag ta en liten paus – för att komma tillbaka med mer kraft och styrka. Det är jag skyldig mig själv för det har varit en stor teckningsvår. 30 teckningar är inte dåligt men mycket intensivt. Men jag kommer tillbaka med mer bilder snart! Det är ett löfte.
